jag erkänner...

jag erkänner jag är sur och oglad. Visst jag vart skit glad när jag hörde att du var inne i msn så jag tänkte att vi kunde chattar lite, eftersom det va ett himla tag sedan. Vi chattar jag blev skit happy, men sedan kommer det, jaja du säger att du ska städa emellan jaa visst eftersom jag saknade våran gammla tider så gör det mig inte så mycket, om du bara är vid datorn varannan mintu eller något
men väl när du är vid datorn tar det skit länge för dig att svara, och du kallar det att vi chattar ? det går segt. jag saknar dig det vet du ! visst jag är alltid den som blir lite sur som kommer med otåliga utryck. Men du är vid datorn och skriver inte äns typ till mig och kallar det för chatt ? det känns som om du inte äns bry dig om mig. Eller mjooo bry dig gör du säkert, men för mig känns det ytterst lite. Jag blev lite sur på grund av det. jag vet att det jag gör är fel, kan inte behärska mig, och du vet att jag blev lite sur, besviken. Men så säger du att ''om du vill vara sur så var sur da'' eller något liknande. vet du att det känns ännu mer ?? det ända jag vill är att du trösta mig lite inte bara säga ahopp va sur da. Det är som att lägga vatten på brinnande stekpanna!
Det gör så att jag känner mig såååå ensam, som om du inte äns vill bry dig om det lilla yttersta som är kvar
. Vi killar behöver faktiskt också tröst! särskilt mig som är så kännslig. Du vet att jag saknar dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! visst eftersom du sa det meningen så blev jag ännu mer frusterad och loggade ut. Men insåg att det jag gjorde var skitsamma  så loggade jag in igen. Vips är du offline, kul. Ringde dig visst turn your fucking mobile phone off da!!! kan inte nå dig både på den nya och det gamla nret. vad ska jag göra, nu sitter du säkert och surar över det hela. Men shiet vare inte du som sa att jag fick vara sur !? vafan ska du vara sur för da ? kan inte du berätta för mig ? 
jag saknar verkligen det gamla tiderna då vi hade mycket tid för varandra även disstans. Det gör att det kan hålla ihop. Men numera har du inte tid för mig längre. Saknar kvälls smset som jag i vanliga fall bruka få men tyvärr nomore..... hur länge än jag väntar.... jag saknar dig verkligen med det gör samtidig så ont såååå ont..........
visst detta känner jag endå för denna tillfälle, jag vet verkligen inte vart jag ska utbrasa mer än i bloggen.....................

tell me har dina känslor ändrats?
visst det är kanske bara jag som tycker så för tillfället.......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0