Apart 2008-10-21

Det som har hänt har hänt. Denna dag midnatten till måndag och påbörjad tisdag klockan 0.30 låg jag som vanligt sömnlös som andra dagar i veckan. Jag låg där med tankar som gjorde mig vaken och utmattad. Jag hade länge gjort ett måfå beslut, som till och med jag själv inte visste om det va rätt eller fel. Dock fick jag ännu en extra chans och bekräfta valet av en underbar person. 

Jag vet inte riktig vad jag ska säga, jag tackar dig hemskt mycket med hjärtat att du kunde ge mig de tanke tid jag behövde, dock blev resultatet desamma vare sig jag ville eller inte. Det blev en måfå beslut från början till slut. Jag kan bara säga: FÖRLÅT, blev inte som du hade förväntat dig. 

Jag vet att du blev sårad och mycket besviken på mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna täcka det tomma inom dig eller de märken hos mig. Jag har tänk på saken noggrann jag tror det blir nog bäst så, jag känner på mig att jag verkligen behöver en liten paus. Jag minns att jag har berättat att ett paus betyder apart, men väl när situationen hamnar hos mig så känner jag inte så längre. Jag tror nog att alla människor behöver ibland ta lite pauser då och då för att kunna hålla ihop allt. För mig menas detta som ett litet paus men alla kan inte känna desamma. För dig kanske det menas apart.

Tanken var från början en paus ifrån varandra, dock så har det hela alltmera utvecklas till ett slut. Jag börja känna ångest och saknad, känslan utan dig. Ibörjan känndes allt neutralt, men numera gör det ont. Men det kanske fortfarande är bättre så, eftersom jag vet fortfarande inte hur jag vill ha det i framtiden, eller äns vad jag vill. Förlåt att jag är en person som bara gör fel utav mig. Jag svär det kändes tryggt och varmt med dig. Dock så vet jag inte varför jag uppför mig så kall mot dig på sistonde, kanske beror det på att jag  inte vill sårad dig för mycket. Ju mer man faller desto mer förstörd blir man senare. Ju mer man förväntar sig ju mer besviken man blir.

Låg och tittade igenom alla bilder vi har tagit tillsammans, det kunde ge mig ett leende, men samtidig saknad. Minns du fortfarande första gången vi träffades, då jag gav dig en ChupaChup klubba. Sen dess har denna föremål varit våran symbol, man kan säga att det var det som, du och jag ledde oss till vi =). Tittade på de bilder jag tog på när du lagade mat, kommer ihåg hur underbar dina måltider va. Jag lovar dig jag njöt av vartenda stund. Får heller inte glömma våran mystifällen, din doft gjorde mig så bekväm, det va därför jag alltid sniffade din hals XD.
Minns fortfarande den gången jag lekte ''sur'' mot dig och va kall, tillsist så kunde du inte stå ut mer och började lipa och få tårar , det gjorde verkligen ont att se dig gråta framför mig, och pga mig. Tillsist kunde jag inte ståemot och vara stark och jag kramade om dig hårt och vi lipade tillsammans =)

jag vet att det blev svårt för dig när du fick höra mitt beslut. Jag kan tänka mig, helt plötsligt från ingen stans, det är klart att det svider och det är inte lite tid vi har haft tillsammans. Om jag va dig så skulle jag heller inte kunna förlåta mig. Det känns som om du är för bra för mig. Det enda jag gör är att såra dig, du förtjänar någon bättre. Jag kan säga dig att det svider lika mycket för mig som för dig. Varje gång jag läser smset ''dont leave me, pls?!'' gör det så ont för mig, det känns som om jag har gjort fel ooch har sårat dig mycket. Jag vill verkligen göra något åt saken och dämpa din skada. Tyvärr kan en som mig, hopplös, inte göra något åt det....

Som sagt gjort är gjort hänt har hänt kan nog inte ändra så mycket på det tid som har hänt. Om ödet vill att vi ska vara tillsammans så kommer det att ske i framtiden. Jag vill bara att du ska veta att jag tycker fortfarande om dig, du va en person med underbar inre, som kan göra personer runt om dig vara så bekväma som möjligt, snäll och rar, gullig och söt, en under bar personlighet som kan göra andra glada, hoppas du mår bättre snart.  låt våran minne, händelser, det vi har gått igenom vara  lyckliga minnen. Jag kommer föralltid att ha kvar dem i mitt hjärta. Förlåt att jag inte lyssnar på dig eller gör som du bad mig att göra, för jag har fortfarande kvar ditt nummer.

Jag kanske gjorde fel val, jag vet inte äns själv vad rätt och fel är, men hoppas att vi fortfarande kan vara mycket bra kompisar. 

tack för att du har haft tålamod och har hållit ut med mig från början till slut <3

 




 

Kommentarer
Postat av: M..

Be strong man. ;D

2008-10-25 @ 10:11:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0